REST

REST (Representational State Transfer) är den arkitekturstil de flesta moderna webb-API:er bygger på. Det är inte ett protokoll eller ett bibliotek — det är en samling principer för hur ett API bör vara strukturerat, byggt ovanpå vanlig HTTP.

När du läst detta ska du kunna

• Förklara vad som gör ett API “RESTful”
• Använda rätt HTTP-verb för rätt operation
• Läsa och tolka en REST-URL och dess statuskod

Allt är en resurs

I REST modellerar du API:et kring resurser — substantiv, inte handlingar. En “student”, en “produkt”, en “bokning”. Varje resurs har en egen URL:

GET /api/students          → alla studenter
GET /api/students/42       → studenten med id 42
POST /api/students         → skapa en ny student
PUT /api/students/42       → uppdatera studenten med id 42
DELETE /api/students/42    → ta bort studenten med id 42

Lägg märke till att URL:en aldrig innehåller ett verb som “hämta” eller “skapa” — det är HTTP-metoden (GET, POST, PUT, DELETE) som talar om vilken handling som ska utföras på resursen.

HTTP-verben och vad de betyder

Idempotent betyder att du kan köra samma anrop flera gånger utan att resultatet blir annorlunda efter första gången. Skickar du samma PUT-anrop tre gånger blir slutresultatet detsamma som om du skickat det en gång. Skickar du samma POST-anrop tre gånger skapar du tre nya resurser.

Statuskoder — svaret berättar vad som hände

Ett REST-API svarar med en HTTP-statuskod som talar om resultatet utan att du behöver läsa hela svarskroppen:

Ett minimalt exempel i ASP.NET Core

[ApiController]
[Route("api/[controller]")]
public class StudentsController : ControllerBase
{
    [HttpGet("{id}")]
    public ActionResult<Student> Get(int id)
    {
        var student = _repository.Find(id);
        return student is null ? NotFound() : Ok(student);
    }

    [HttpPost]
    public ActionResult<Student> Create(Student student)
    {
        _repository.Add(student);
        return CreatedAtAction(nameof(Get), new { id = student.Id }, student);
    }
}

[HttpGet], [HttpPost] osv. kopplar metoden till rätt HTTP-verb. NotFound(), Ok() och CreatedAtAction() returnerar rätt statuskod automatiskt.

Statslöst (stateless)

Varje REST-anrop ska innehålla all information servern behöver för att förstå det — servern sparar inget “minne” av tidigare anrop från samma klient. Inloggningsstatus, om det behövs, skickas med i varje anrop (t.ex. som en token i en header), inte via en session servern håller reda på mellan anropen. Det gör REST-API:er enkla att skala — vilken server som helst i en pool kan svara på nästa anrop, eftersom ingen server “äger” en specifik klients tillstånd.

TL;DR

REST bygger API:er kring resurser (substantiv) och HTTP-verb (verb) — GET /students/42 istället för /getStudent?id=42. Statuskoder berättar utfallet, och varje anrop är självständigt (statslöst). Se även GraphQL och SOAP för alternativa sätt att strukturera API-kommunikation.